Tanken var att mitt besök hos hårfrisören skulle resultera i stora luftiga lockar.
I stället slutade det med att mitt hår ser ut som en enda risig trasselsudd och vart de där stora lockarna tog vägen vet jag inte. Borde ha anat att det skulle sluta så, det blir aldrig som jag tänkt mig riktigt, men självklart är jag envis och så blir det som det blir också.
Har så sakteliga börjat vänja mig vid mitt "nya liv" så sakteliga vilket känns bra trots att den på ett sätt är påtvingad, men jag märker ju stor skillnad sedan i somras...
Annars är det som vanligt, jag sov dåligt i natt för jag låg och grubblade och undrade hur det ska bli framöver, dessutom hade jag världens kramp i benen, det är första gången jag har haft det problemet sedan allt det här hände.
Är rejält avis på min bror som snart sitter på planet till Tanzania, skulle gett en hel del för att komma härifrån just nu. Men det är väl lika bra att inse att vissa saker kan man inte fly ifrån hur mycket man än vill...
Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta fundera lite..
Ciao!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker att du är enormt duktig, vilken styrka du bär inom dig!! Jag kan inte annat än hoppas att jag fått lite av dom generna jag med. Jag längtar också bort, november känns som en onödig månad, men den behövs nog i alla fall, för att vi ska ha tråkigt ett tag, så vi uppskattar julens värme och mys ännu mer!
Ha det fint, och kämpa på!!
Kram Linnéa
Skicka en kommentar