It's probably me....

Har hamnat i någon sorts vacuum, det är mitt jobb som inte funkar.
Visst tycker jag att arbetsuppgifterna är kul, men om det fanns en precis likadan avdelning någon annanstans skulle jag nog flytta med en gång.

Varje gång som jag kommer dit känns det som om jag håller på att drunkna, hur jag än simmar så sjunker jag bara djupare och djupare. Det känns inte som att jag gör något meningsfullt eller någon större skillnad. Och många av mina sk kollegor är rejält sura på mig. Tror t om att det var mig de pratade skit om idag när de stängde in sig i lm-rummet.

Jag försöker rannsaka mig själv och fundera över vad jag gör fel och vad det är som retar mig med dem jag jobbar med som det inte funkar med just nu och jag kommer hela tiden fram till en sak....

It' s probably me...

Jag borde ta det lugnt, speciellt med tanke på allt som hänt de senaste två åren, men när jag väl är på jobbet så känns det som att jag måste jobba undan...

Men varför ber du inte om hjälp tänker du då?!

Problemet är att det jag försöker jobba undan är sådant andra bara lämnat åt en annan dag.
För mig kan hela expeditionen få bli överdränkt med "att göra lappar", men det handlar inte om mig, det handlar om dem jag är där för att hjälpa.

Jag vet att det låter präktigt, det är inte så jag vill bli ihågkommen en dag när jag lämnar den här jorden, men jag har det med mig i min uppfostran. Hur gärna jag än skulle vilja vara lite mer "slarvig" i mitt jobb så går det inte. Jag kan inte slappna av utan får skuldkänslor över att jag inte försökt göra mitt bästa.

Jag vet att alla kan ha dåliga dagar, veckor, månader och år t om, men då ska man kanske tänka över vad det är som gör att man inte klarar av sin situation och ta tag i det man kan!

Men som sagt var, det är säkert mig det är fel på!