Hur kan något så "litet" göra så ont?

Jag vet inte riktigt vad som händer, antagligen var det inte magsjuka som däckade mig förra veckan.

Det började i onsdags morse! Vaknade av att telefonen ringde, hade missat att jag skulle jobba. Pinsamt, men vad gör man? Kastade mig i duschen och lyckades göra mig i ordning på 5 minuter vilket är ett personligt rekord, fråga dem som känner mig....

Sprang till bussen, fick trängas med en massa pigga tonåringar på väg till skolan, redan då funderade jag på hur jag skulle klara dagen, kände mig inte speciellt fräsch.
Lyckades i alla fall ta mig igenom dagen utan att skada någon medmänniska och hade precis tagit mig hem, lagat till lite Chicken tikka och lagt mig i soffan framför tv'n när S ringde.

Jag kan inte förklara känslan så väl, men vi hade i alla fall bara pratat i telefon i några sekunder när jag kände hur den där hemska tarmkoliken som alltid hänger ihop med ett njurstensanfall satte in. Den går inte att ta miste på.

Kan bara beskriva det som den värsta känslan på jorden, och nämn inte förlossningssmärta för den har ju något gott med sig i alla fall. Dessutom går den över inom några timmar, den här smärtan kan sitta kvar i veckor.

Nej, här talar vi om att ha en skarp smärta som i värsta fall sitter i trots medicinering och som i bästa fall försvinner när man tagit sin medicin.

Tänk dig att det stod en jätte med händer som stekpannor och tryckte dem mot vänster sida av kroppen i höjd med midjan så hårt han bara kan. Multiplicera den kraften med 1 miljon ungefär och plussa sedan på en konstant känsla av illamående och kallsvettningar och voilà!

Welcome to my world!

Min enda önskan just nu är att njurstenen är så liten den här gången så att jag kan hålla mig hemma och ändå får ut den. Så länge Voltarenet funkar tänker jag inte sitta på akuten i 10 timmar för att höra en stackars kandis berätta med darrande röst att det är en njursten och att den troligtvis kan passera av sig själv!

Kan bara tacka min lyckliga stjärna för den snälla sköterskan på njurstensmottagningen som jag pratade med igår, hon lovade att skriva en remiss på en njurröntgen och döm om min förvåning när remissen låg på mitt hallgolv i morse. Det kallar jag snabbt jobbat.

Det är bara så märkligt att en så liten sak kan orsaka en sådan smärta. Och varför ska det göra som mest ont på natten?





Ciao!