Kind of blue

Åkte till jobbet 6.33 i morse, kom hem 17.25, dagen har bara försvunnit, men det var kul att jobba idag. Älskar när det händer mycket men inget akut utan bara lite fnurror på tråden som jag måste reda ut, t ex att en PCA-pump helt plötsligt börjar strejka. Man vill ju inte att patienten ska få jätteont.


Ber om ursäkt, det där var kanske lite väl tekniskt, hamnade i mina egna funderingar där ett tag.


Känner mig lite rastlös, jag är sådan som person. Vill att det ska hända något, något överraskande, spännande och roligt. Jag är fullt medveten om att man inte kan ha det roligt och spännande jämt, men det är som om det blir en klump i halsen och så blir jag nästan lite exalterad och tänker att "åh vad kul det vore att åka bort och se något nytt", eller "åh vad jag skulle vilja göra det eller det ikväll." Det behöver inte handla om en resa till Katmandu eller Nobelmiddagen utan bara att åka till t ex Norrköping eller att träffa en kompis och ta en fika. Vet att det säkert låter heltokigt, men jag kan inte hjälpa det.


Det svåra är bara att alla andra har fullt upp och det har jag ju full förståelse för, dessutom är det ju lite tight om pengar för de flesta av oss. Så man får ta det som det kommer.
Tur i alla fall att man kan dagdrömma.


Nu ska jag sätta mig i min fåtölj och titta på regnet som faller och lyssna på Miles Davis " Kind Of Blue" - cd , en bra blandning.


Ciao ciao!