Causing a commotion

Vi har jobbat hårt i tre dagar nästan med vårt möte som går av stapeln i höst. Dessutom har vi varit på Barnveckan och lyssnat på bland annat Vivecka Lärn och andra inspirerande människor.

Det var ingen lätt grej, speciellt inte när det händer att det kollideras med precis den personen man minst av allt ville träffa eftersom det känns som det mest pinsamma som kan inträffa just då.

Min första känsla och tanke var, vad den väldigt rolige zoologbiologen eller vad han kallade sig som föreläste före Vivecka Lärn skulle ha kallat, ett nedärvt beteende från stenåldern.

"FLY! Ta dig här ifrån, fara fara fara..."

Jag hade sett redan innan att personen ifråga befann sig på plats och då tänkte jag att jag skulle vara cool, bara segla förbi, kanske nicka lite eller till och med säga hej! Man är ju vuxen och framför allt väldigt mogen - eller inte... Plötsligt stod personen där ca 5 meter i från mig och bara stirrar helt panikslaget, eller det kanske var jag som såg panikslagen ut, det kanske var mer ett förvånat uttryck från den personens sida. Hursom helst....

Självklart drar jag tag i C, knallröd i ansiktet och väser fram att jag måste på ett akut toalettbesök och att jag inte kommer tillbaka på läääänge. Vänder mig snabbt om och håller i farten på att välta omkull en monter med bröstvärmare för ammande kvinnor. Mycket sofistikerat och diskret!!!!!!!!

Snyggingen i utställningsmontern bredvid bröstvärmarna, som var en 10:a på:
"Skalan över extremt sexig man mitt i karriären - säkert lyckligt gift med en nätt blond fru -tre små välskapta barn - lyxvilla och ett perfekt liv - som "tyvärr" har glömt vigselringen på hotellrummet just den dagen" (max på skalan är egentligen 2½ men skalor är väl till för att modifieras?); han tittade på mig och tänkte säkert att jag var den mest klumpiga valross, alternativt utomjording han, någonsin stött på på en konferens och flinade lite drygt mot mig.

Men det är ju synd att gå sin väg lugnt och stilla som den mogna kvinna man är, man bör ju helst göra ALLA uppmärksamma på den hastiga reträtten. Tog mig lyckligtvis till toan utan att välta den där montern och där kunde jag pusta ut i ½ minut innan det var dags att ta sig i kragen och jobba. Hade troligtvis sett ut som Borat när han välter en halv antikvitetsbutik i filmen "Borat" om jag hade lyckats sabotera deras "bröstvärmardisplay".




Så ni kan ju förstå att jag är helt slut, det tar på krafterna att försöka hålla sig osynlig. Jag behöver kanske gå en kurs i:

"Konsten att uppträda civiliserat vid stora sammankomster med risk för sammandrabbningar med sitt förflutna, speciellt det man bara vill glömma"

Under arbetsmötet strulade det med uppkopplingen till datorn i det grupprummet vi hade bokat, självklart kommer det in en kille, hyfsad 5 på föregående skala, som jobbade på Konferensen och som var datakunnig. Han tänkte nog bara att det var otroligt att sex kärringar inte kunde fixa till en enkel uppkoppling, men han fixade det inte heller, stackarn. Skulle kanske bjudit med honom till Glasses som tack för visat tålamod eller är det barnarov?

Nehe, nu ska jag knåpa ihop svaren på en utmaning jag fått av E.

Whatch your step!

Ciao

Ps. Är det ingen annan än E och hennes polare som kan kommentera bloggen lite kort? Vet inte om det som skrivs här duger eller suger för det mesta!? Ds.